Ja det ligger säkert en del i det!
Jag har dessutom fått erfara hur det är att banta katt. Något som jag propagerar för flertalet kattägare i jobbet, flera stycken varje dag (smala katter är ovanligt, och är dom smala så går det över när vi kastrerar dom). Det kräver styrka att stå emot det där fjäskandet. Och det går knappt ha svarta byxor på sig hemma. Hon håller på med projekt långkalsonger-på-utsidan-av-mattes-byxor med sitt ihärdiga gnidande. Hörnet på skåpet där maten förvaras har dessutom fått en smutsgrå ton efter allt mungipegnidande. Men jag ska ha ner henne i vikt. Nästa steg i projektet är att införskaffa den badrumsvåg jag varit påväg att köpa sedan hm, julen 2004 tror jag, när jag fick pengar av mormor i julklapp till just en sån. Borde vägt Löken innan bantningen började men jag får gå lite mer på känsla och syn. Och hon ser faktiskt lite smalare ut. :)

Tja! Det finns ett ordspråk som säger att är man hungrig så smakar allting gott. Det ligger kanske nåt i det?
Vår Katt har en tid fått tilläggskost, och det är tydligen godare än den vanliga blandningen, så hon har lagt sig till med ett liknande beteende som Du beskriver. Hon jamar även som en Marskatt om hon inte får det hon vill ha. När hon sen inser att det blir inget annat, så går den ordinarie födan alldeles förträffligt bra att äta.

Ja det kan man undra. Men jag tror att katter har en gemensam DNA-ruptur i Knäpp-genen. Våra är inte kloka heller.